Efter ett varmt vårväder i slutet av förra veckan hade det gärna fått fortsätta i samma bana denna vecka. Men inte.
På väg hem från simhallen haglade det hagel stora som ärtor. Medan jag läste barnens kvällssagor snöade det tills marken var vit.
Inte direkt vädret jag förväntade mej 26 dagar före Viggos första skolår är slut och sommarlovet börjar. Hoppas vinden vänder snart och sommarn börjar.
Vi firade vappen hemma hos vänner, samma familj som förra året.
Hela den kvällen stod de fem studentmössorna snyggt på rad. Ingen av oss kom på att ta sin hatt på huvudet.
Det blev en kväll med mycket skratt, god mat och lek för barnens del. Jag hade bakat en cintroncheesecake med mariekex och vitchokladbotten. Gött!
På första maj deltog vi först på jippot som ordnas på skolan av föräldraföreningen. Jag sålde ballonger medan Elin och Aron lekte och fick ansiktsmålningar på handen.
Den dagen passade jag på att gå med hatten från morgon till kväll, allt ut av studentmössan liksom.
Vi fick syster med familj hem till oss på lek, middag och munkar.
Kusinerna hittade en spindelfamilj på husväggen.
Ett fint längre veckoslut på alla sätt.
Förra helgen var det Barnmässan i Helsingfors. Jag har brukat besöka mässan de senaste åren. Detta år var jag också på plats, både lördag och söndag, tillsammans med Eva och Thomas från Polkuped.fi. Eva kontaktade mej tidigare i våras och frågade om jag vill hjälpa dem med försäljningen av cyklar och hjälmar. Tackade givetvis genast ja till uppdraget.
Det blev två roliga och fartfyllda dagar med många kundbemötanden av olika slag. Balanscyklarna kände jag mej mest hemma med. Då det handlade om hjälmar hänvisade jag glatt vidare till Eva eller Thomas. Ibland hade jag tid att själv lyssna då de hjälpte med val av modell och storlek. Några dagar till och jag hade vågat sälja en hjälm, i nuläget kändes det inte rätt.
Vi sålde en och annan balanscykel. Någon köpte först en och återvände följande dag för att köpa en till i en annan storlek så båda barnen fick egna. En blir ju bara för glad då ivriga barn (och föräldrar) hittar rätt cykel.
Vi behövde inga cyklar, men blev så pass övertygad över KED hjälmarna att alla barnen fick nya. Elin och Viggo har Status Jr och Aron har en Kailu. ”Mamma, den här hjälmen är skön” sa Aron glatt. Nu gungar och snurrar deras hjälmar inte mera, nu sitter de perfekt. Snäppet tryggare att cykla iväg längs vägkanten med dem nu.
Annandag påsk, den lediga måndagen, passade vi på att bränna bort kvistar och grenar på gården. En liten brasa av det vi samlade ihop för att få rent under balanslinan.
Alla tre hänger med. Får se hur länge de behöver hänga, när de hittar balansen och bara behöver stöd av den övre linan.
Den övre linan fungerar som en gren att hänga på också.
Barnens leksaker ligger här och där, utspridda på vår gård. Jag kastade fram att en trälåda att samla allt i sku vara nice. Tuumasta toimeen, som man säger på finska, och de övriga i min familj började snickra en. Prima med en ledig dag i början av veckan.
Jag behövde bara se på då de andra borrade hål, använde cirkelsågen och borrade fast skruvar. Senare målade Elin och Aron lådan vit. Nu står den vid husväggen med alla leksaker i. Ett lock ska den få senare.
Vi inledde påskdagen med några timmar ute i friska havsluften. Först klättrade vi upp i ett fågeltorn där man såg ut över havet.
Eller jag fegade och stannade en våning från toppen. Nu när jag kollar mina foton ångrar jag att jag inte tog med högst upp. Utsikten över Porkala udd hade varit värt det, nu skymtar man havet på bilderna.
Vi valde medvetet en mycket kort rutt för denna första vandring. Förbi fem forngravar och vi var framme vid rastplatsen. På bilden ovan syns två av gravarna, avstånden mellan dem var inte långt. Då vi vuxna såg taket av grillskyddet var det ett av barnen som frågade när vi ska äta. Bra beräknat med andra ord. För ingen vill ut i skogen igen om första gången blir katastrof.
Vacker utsikt över havet och brant ner för berget. Vi hade klara regler hur långt barnen fick gå själv och alla höll gränserna.
En liten eld i brasan och vi fick känna värmen mot ryggen medan vi åt. Nästa gång tror jag vi väljer att sitta i solen istället, det blåste rakt in under taket. Soppan smakade gott och varmt.
Vi var inte ensamma på rastplatsen. Medan vi åt klädde två dykare på sej kläder och våtdräkter. Sedan fick vi följa med ner till stranden för att se dem ta sej ner i det kalla vattnet längs de hala stenarna.
Efter att dykarna försvunnit fortsatte vi vår promenad med destination bilen. Vi valde en annan väg än den vi kom längs. När vi kom tillbaka till bilen funderade vi om dykarna reda var tillbaka på land. Högst 40 minuter sade de att de dyker. Sedan blir det för kallt.
Vacker skog att gå i där längs havsstranden. Största delen av vandringen såg vi inte vattnet även om det var där helt bakom träden och nedanför de branta klipporna.
Den lilla mannen tröttnade och ville bli buren. Nästa gång packar vi med bärselen.
Det blir säkert en nästa gång. Många outforskade stigar nere i Porkala lämnade vi efter oss. Barnens feedback efteråt var bara positiv. Ett stort plus för tidpunkt, inga fästingar, älgflugor eller andra otrevliga kräk. Lite för kallt kanske det var.
På påsklördagen åkte vi till svärföräldrarna för dagen. Det blev lunch med Js båda syskon samt barnens kusiner. Efter påksäggsjakten gick jag ut på en promenad med Aron i vagnen. Förutom att själv få rörelse hade jag som mål att Aron somnar. Jag fick gå långt, bara bra, men han somnade. Den filuren är ett mycket trevligare sällskap de eftermiddagar han sovit. Men hemma händer det aldrig, om vi inte åker bil eller vagn.
Efter promenade blev det kaffe dags. Tillsammans med barnen hade vi planerat tårtan, jag bakade den själv kvällen innan och de två äldsta fick dekorera den. Jag lade fram min tanke om ett fågelbo mitt på kakan. En mycket äggig dekoration vilket passar påsken.
Vårt påskgräs hann växa till sej, även om jag var lite skeptisk då vi sådde det.
Förutom påskgräs var årets påskpynt få. Prydnadsäggen och fjädrarna väntar i sina förpackningar på nästa år, jag fick aldrig fram dem i tid. Elin var ivrig och pärlade ett ägg av hama- pärlor. Sedan blev storebror också intresserad och komponerade ett han med.
Långfredagen var en skön dag. Lek och rörelse både inne och ute. Våra gymnastikringar används mest som gungor just nu. Aron önskar gungor ut på gården mest av allt. Får se hur det går med den önskan.
Vi röjde undan lastpallar, kvistar och grenar mellan två träd och fick upp balanseringslina. Då J kom på den briljanta idéen att spänna fast en till lina högre upp kunde alla tre barnen balansera/hänga på linan. Före det var det mest sura miner då de yngre ramlade av mest hela tiden. Glada miner och rörelse är en trevligare kombination.
Till eftermiddagen fick vi sällskap av systerdöttrarna då deras föräldrar fick några timmar ledigt. Fem barn fick bra plats i sandhögen.
Långfredagen kändes nog lång, men inte trist utan tvärtom.
Nu är det bara tre dagar kvar så är det påsk. Jag kommer ihåg att det i mars kändes som att det aldrig kommer bli påsk. Medlet av april var jätte avlägset.
Det kommer att sitta bra med några dagar ledigt. Det har varit tuffa veckor på jobbet och vardagen med barnen har krävt sitt den med. Att nu få semestra tillsammans ska bli skönt. Och nej, vi ska inte åka någonstans. Eller visst, till svärföräldrarna och till min mormor.
Vi sådde påskgräs rekordsent. Får se om det gror tills slutet av veckan. Som tur kom Elin hem med gräset hon sått på dagis och Aron visade sitt gräs som ska hem senare i veckan. Det blir gräs till påsken också i år även om jag vaknat sent. Fröna har jag haft hemma sedan medlet av mars, det har bara varit oöverkomligt att så.
Under veckoslutet plockade J fram motorsågen och började röja i backen bredvid huset. All asp ska bort, alla träd som mår dåligt ska bort och jag hoppas vi avslutar med en snygg sluttning. En sluttning som ser vårdad ut, men ändå lite skogig.
Barnen var inte lika intresserade av att bära kvistar och stockar. De koncentrerade sej på att blanda gegga för det mesta. De där Didriksons dräkterna har varit fenomenala på vår blöta gård nu under helgen. Under vintern och vårvintern har de fungerat som regnkläder på dagis.
Högen med stockar växte sej rätt stor under söndagen. Så skönt att få jobba och se resultat på en gång.
Vår bil var smutsig upp till fönster och behövde en snabb dusch. Som tur har en bil flera sidor, det räcker bra till alla ivriga som vill spola med slangen. Jag kommer ihåg att de förra sommarn stod på rad redo att börja då det blev prat om biltvätt. Ivern verkar sitta kvar. Inkommande sommar har vi biltvätten under kontroll. Det är bara att luta bakåt i solstolen under tiden. *smile som skrattar så tårarna rinner*
En liten parentes, Aron var dyngsur i ena stövel och båda handskarna då han envisades med att fånga vattenstrålen. Hur nöjd som helst trots det.